fredag 17 augusti 2007
Bajspåse
Folk som ser mig de gånger jag glömt att ta med mig hundbajspåse på promenaden kan få se något intressant. Om Doris bajjar på en mindre diskret plats måste jag ta bort det, även utan påse. Jag är nämligen obotligt livrädd för att stöta mig med folk, och tror att alla står och lurpassar bakom gardinerna för att kontrollera att jag plockar upp skiten. Hur göra? Jo, jag tar två pinnar av varierande storlek och använder dessa som en nybörjare med kinesiska ätpinnar. Det är inte alltid lätt att klämma fast dessa mjuka korvar och ibland går de av. Men efter mycket möda lyckas jag oftast kasta in allt i närmaste snår. Så om ni ser mig och undrar vad tusan jag håller på med, så vet ni det nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hihi men det är bra Malin! Det är inte kul att behöva kliva i en hundskit!!
hälsningar madde
vilken moral! det är otroligt. men jag har faktiskt tänkt på när man går/springer utmed lima, ottossons etc att det är helt rent på hundskit, har aldrig sett en enda så ni hundägare som går där är beundransvärda! /j som i kväll ska laga färska pastarullar med fyllning (i ugn)
Malin Malin =) jag bara ler när jag läser detta.. Du är för rolig du.. Jag däremot går vidare och Molly får skämmas =)
Kramen Camilla
haha, och när bajset fastnar i rumpan på henne, vad gör du då Malin? men det är onekligen bra jobbat! själv låter jag det oftast ligga där det hamnar, om det inte är vinter och man kan gömma det under snön (ja, jag vet, det som göms i snö...). och häromdagen sparkade jag på högen för att sprida ut den lite och därmed göra den mindre synbar! det finns lite knep...
jag sitter här och har nyss duschat, skulle väl typ kunna vara färdig och åka om en halvtimme. typiskt mig. puss, slans.
Skicka en kommentar