Snart ska jag börja jobba. Det känns både kul, läskigt, ovant, förväntansfullt och motigt på samma gång. Hur nu det är möjligt.
Den här julen kommer jag, precis om alla andra jular, äta massa godis och god mat, pynta, öppna och ge paket, gå långa promenader, umgås med nära och kära och se på bra TV. Det kommar att se ut som julfrid men på insidan kommer det att vara allt annat än frid. Jobb, jobb och jobb snurrar i mitt huvud nu. Sömnen har redan påverkats, jag ligger och funderar på hur jag ska göra med ditten och datten. Den 7 januari upphör jag att vara mamma på heltid och hur mycket jag än förbereder mig kommer jag inte att känna mig förberedd.
1 kommentar:
Åh, varför är vi såna där som grubblar alldeles för mycket? Och alldeles för mycket i onödan! Det kommer gå hur bra som helst, även om jag förstår dig mer än väl att det känns motigt.
Skicka en kommentar