måndag 15 mars 2010

Lägenheten känns plötsligt mycket mindre

Saknar huset som var till låns. Att ha en trapp att gå i. Att promenera till tomten och fika. Att ha katter som jamar och vill in. Att elda i pannan. Att få posten i brevlåda. Och mycket mer. Snälla mamma och pappa, åk bort snart igen. Det behöver inte vara långt. Eller ska vi byta en vecka? Ni här? Och vi där?
Jag är trött efter en lång arbetsdag. Gud vad jag hatar det ordet. Det borde raderas från jordens yta. Man blir inte piggare av att gång på gång säga att man är trött. Tvärtom. Nu ska jag se på Familjen Annorlunda. De är nog tröttare.

2 kommentarer:

Elina sa...

Ja, nog känns det självklart att en vacker dag bo i hus! Även om det funkar bra med lägenhet också så är det något speciellt med att bo i ett hus, med en gård...

Odin är så söt att jag dör en smula... Som vanligt när jag ser kort på syskonbarnen!

Jonna sa...

Odinsöt! Jag förstår huslängtan, känner den själv emellanåt. Låter mysigt när du beskriver.