torsdag 28 oktober 2010

Separationsångest blir inte mer påtaglig än så här

Jag vaknar vid fem. Somnar inte om. Odin kommer över till oss. Jag ligger och luktar på honom till klockan 6. Sminkar mig. Gör frukost och välling. Skrotis kommer uppsmygande. Vi äter frukost framför Tweenies. Byter bajsblöja. Klär oss och borstar tänder. Plockar fram ytterkläder. Odin förstår vad som väntar, börjar gråta och säger "nej nej". På något sätt lyckas jag ta mig ut i bilen med en hund, ett gråtande barn, tre soppåsar, två väskor och en hjälm. Han gråter hela bilfärden.
- Hannen! Hannen! Han vill hålla handen. Den är liten och varm och han håller mig krampaktigt. Jag tänker att det är tur att det är så mörkt. Förhoppningsvis ser han inte tårarna som rinner i strid ström nerför mina kinder.
Jag lämnar honom på dagis fast varken jag eller han vill. Snor och tårar full ansiktet. Älskade unge vad jag hatar att lämna dig. De får hålla honom för att han inte ska springa efter mig. Jag ser honom i fönstret, ser på hans läppar att han ropar "mamma". Personalen tar hans slappa hand och vinkar med den.
Jag åker till jobbet. Ser knappt någonting. Blicken suddig av tårar. Kommer fram. Gråter en halvtimme till. Tar mig samman. Sminkar om mig. Utför mitt jobb som en robot. Blöder inuti.

9 kommentarer:

Elina sa...

Älskade syster! Det smärtar inom mig när jag läser. Kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att lämna sin älskling gråtandes... <3

Elina sa...

Det blir väl lite av en ond cirkel av allt när både du och han är ledsna. Han blir väl säkert påverkad av att du är så ledsen och du blir ledsen för att han är så ledsen... Förstår att det är svårt att stålsätta sig dock...

Sofia sa...

ja de är fruktansvärt jobbigt!!Vincent har oxå börjat gråta å skrika nu :( ,och vad de gäller vår jämstäldhet så tjänar ju andreas typ dubbelt så mycke som mig så vi skulle förlora massor mer om han var hemma.

Anonym sa...

Åh jag gråter Malin.
Vad jobbigt.
Men tror du inte att han märker att du blir ledsen? Och att det blir värre av det..
Kan ni inte lösa lämningen med Mats istället några veckor?
Det här tär väl alldeles för mycket på dig nu, i ditt tillstånd? Det skulle göra det på mig iaf.
Lycka till.
/Linda

Anonym sa...

Åh, din stackare. Tänker på dig/er. Du borde inte behöva gå igenom detta nu. Massor av kramar från Göteborg. Saknar er så. Ni förgyllde vår helg.
Linda H.

KullaDownUnder sa...

Vilken mardröm. Måste vara den absolut jobbigaste känslan i världen. Hoppas det blir bättre snart.
Styrkekram // Sara

andreas sa...

åh vad jönigt jag lider med dig kramar

JONNA sa...

Nej fy fy fy! Jag och Jonte lider med er. Det var så mysigt när ni kom över en stund nu. Vi älskar er, puss och styrkekramar igen!

Mor sa...

Mormor gråter också! Inombords! försöker tänka att han inte har det DÅLIGT där, men det hjälper föga. Fy, Fy vad tråkigt! Måtte det vända snart! Tror också på att Mats kanske måste lämna honom ibland.