Jag läser Johannas kommentar på mitt förra inlägg och förstår än mer hur lyckligt lottade vi är som fått en bebis utan magknip. Jag har inget att säga till tröst. Jag vet hur det är. Minns så väl hur jag gick och bar och grinade i kapp med en gallskrikande otröstlig bebis-Odin. Du Johanna verkar ha det värre ändå! Du borde vara redo för hispan, men du kommer att klara det, för kärleken till barnen ger oss krafter som saknar motsvarighet.
fredag 4 mars 2011
Stålmammor
Jag läser Johannas kommentar på mitt förra inlägg och förstår än mer hur lyckligt lottade vi är som fått en bebis utan magknip. Jag har inget att säga till tröst. Jag vet hur det är. Minns så väl hur jag gick och bar och grinade i kapp med en gallskrikande otröstlig bebis-Odin. Du Johanna verkar ha det värre ändå! Du borde vara redo för hispan, men du kommer att klara det, för kärleken till barnen ger oss krafter som saknar motsvarighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack, det värmer! Det är tur att man vet att man kommer att klara det även om man just nu bara försöker hålla sig flytande, framförallt för barnens skull. KRAM
Skicka en kommentar